Lyriken är den som fångar oss poeter
att ge ut våra alster på
detta sätt.

Med ord och olika former av meningar
kan det bli en skapelse utav
dess like.

Huvudet exploderar av alla dessa kaskader av
ord, huller om buller.
Vill ut på detta ark i skrivandets tecken.

Tar en promenad i rask takt,
ser mig omkring och
genast faller allt på plats.

Måste sätta mig vid tangenterna igen,
nu kommer åter alla ord i rätt ordning.

Känns detta igen ??
Eller är det bara i mitt huvud som poesin
svämmar över ibland. . i kaos!!