Som ett lik ruttnar utifrån och in
Bryts ner del efter del
Tappar kraften i muskler och ben
Ögon som inte orkar se

Glädjen förbyttes snabbt till ilska
Den dagen då depressionens rot fick fäste
För att blomma ut
Så snabbt som ögonen stängs så sprids det ut

Allt det som brukade vara logiskt är förbytt
För även om jag bara är tjugo så har jag sett allt
Men just nu ser jag bara ett tak
Vita streck som skapar mönster

Öronen fångar upp nattens alla ljud
Från rörelser och trafik utanför
Jag kvider högt halvt stum
Med skräck i min blick

Om ögonen stängs så gör sig graven synlig
Jorden vill omfamna en förtvinad kropp
Hur mycket som det kvarstående än kämpar så återstår sanningen
Det är dags att lämna nu.