I

En ensam liten fjäril mitt på motorvägen. Den har två små ögon på sina vingar. Trafiken är tät, molnen kompakta, snart kommer regnet att ösa ned. Men det kommer inget regn, Istället faller rymdskrot, En mystisk plats tar vid. Det klarnar om att vi är i samma del av rymden, fjärilen och jag. jag undrar så hur fjärilar tänker. Hur människors hjärnor är konstruerade. Att en endaste vattendroppe kan rymma en hel ocean ända ned i minsta beståndsdel. Att soluppgången är ett ögonlock som öppnas och stängs när något vaknar och somnar

II

En fjärils tankar. Saknad och längtan, Att människoliv egentligen bara är en passage in i något mycket större. Att aldrig få veta. Döden är en gåta för svår att förstå. Religion. Jag sluter ögonen och ser dej. runtom mej vajar träden, de andas och kommunicerar, Hela skogen är en lunga av rent syre, bladen, hennes vackra örhängen som glittrar från platån. Ljusen med sina fladdrande lågor dansar så fjäderlätt över sovrumsfönstret. Gatan blänker. Ett mystiskt ljus över himlen. Vad i helvete är det där ??

III

Jag kan gå i timmar runt kyrkogården. tidens ändhållplats och tänka. Jag tänker mej själv som mycket gammal där gå med min käpp. Det är något med dom ögonen som blivit insjunkna. Mycket gammal och trött anstränger jag mej in i det sista innan jag sätter mej vid den tusenåriga eken och sluter mina ögon.