lämnar din själ spår
och jag ligger där
så stilla
mot mjukheten

allt är djupare än material
ditt slitna andetag
skimrar genom sömmarna

se, du viskar blodet från mitt skal
du har letat min vilja bar

och med rosor och blåbärste på säng
skrapet av skeden som drar
din fot som far
fångas ordtrans
längs låret

sötare är du än vindens
formationer

och de förbannade gränslösa dragen
som hettar så
i vecken
av dagen