I ett gammalt nummer av National Geografic

finns en artikel om en by i närheten av

Kiruna som på åttiotalet förlorade halva

sin befolkning i en självmordsvåg som gick då.

Tydligen hade ett forskarlag från Tyskland rest

till byn för att möta de kvarvarande och komma

till den sk kärnan i byns tragedi.

Det som forskarna kom att uppfatta som märkvärdigt

i mötet med invånarna i byn var deras totala avsaknad

av känsloyttringar. Dom talade mycket sakligt och

osentimentalt om självmorden och refererade till dem

som \"incidenterna\". I vissa fall kunde stämmningen rent av

bli jovialisk. Efter en tid blev forskarlaget, som för övrigt var

mycket luttrade och proffesionella, illa berörda av den likgiltighet

som de möttes av. Det var ju trots allt frågan om människor

som förlorat familjemedlemar och nära vänner. Dom började

sinsemellan att diskutera De Stora Frågorna på ett sätt som

som de inte gjort förut, befriat från akademiska ambitioner.

Dom enades om att allting var meningslöst och att tillvaron

var orättvis var man än befann sig. Forskarlaget tog sålunda

också livet av sig. Även denna tragedi uppfattade byborna

som en \"incident\" och fäste ingen fokusering därvid.

Den uppmärksamhet som kom att ägnas åt byn var

intensiv men kortlivad och mycket snart var ordningen återställd.