Medelåldern är den tid då man kokar sylt och saftar i köket
slänger ihop en bröddeg utan att behöva titta på något recept
för måtten har man i nyporna
en gryta långkok står på spisen och ungarna växer upp under stoj och stök
hunden drar iväg på vift och katten får ungar på vinden
i medelåldern är ingenting svårt
man jobbar och älskar och hatar och orkar allt
och man är vacker med svettrufsigt hår och vardagsklädd för man vet att man kan klä upp sig för fest om man vill
man står stadigt
och så öppnar sig en rämna i marken
Riktigt medelålders är man den dagen man vaknar på andra sidan och det är tyst
ungarna utflugna
katten blind och reumatisk och hunden är död
det är ingen idé med brödbak och långkok när bara två äter i köket 
och det är pest
det är trist
man fösöker halvhjärtat förälska sig men det vill inte ta sig och man bläddrar i kurskataloger
inget är någon idé
man spjärnar emot i det längsta och så en dag tittar ett åldrat ansikte ut ur spegeln och det är på riktigt
Den dagen börjar man bygga en ny identitet på den gamla grunden
för man har insett att de som har vingar ska flyga
och de som ska vara kvar ska vara landningsbanor och minnesbank men det är inte huvudsaken
mest ska de vara för sig själva
På ena eller andra sättet