Du tror nog att jag är den
som alla svaren har;
på dina böner som aldrig blivit hörda
på dina mödor som dig är en ständig börda.

Men jag är flickan som släpper
alla heta stenar;
dom som skaver och suger blod
dom som söker tära på mitt mod.

Vad du inte vet är att jag nu vandrar
längs en stilla väg;
en väg du sällan i ditt liv fått skåda
ty där finns ingen plats för oss båda.

Du är den tunga stenen som jag sökt
knuffa uppför ett berg;
på dina gåtor finns inga svar
ty du är den som ingen har.