Nattregnet piskade
sköljde ut dammet till
glimmande sörja
Hon tittade bakåt

Där lyktstolpar kastade
spöklika skuggor
var stenarnas inskrifter
talande eldar

Så framdök ur intet
en luggsliten ansiktsmask
rösten var fordrande
Söker du något

Hon föll i ett mörker, och
väcktes vid gryningen
blickade upp, fann
en ljusblå rektangel

Med skräck såg hon bottnen på
kistan som sänktes
men skriket satt fast
i sin gurglande strupe

Då lyftes hon ur
sin förfärliga mara
av klockarens hustru
en kvinna med järnhänder

Ögonen, nålsmala,
visade motvilja
Orden var få, lydde
Sov inte här.



27/7 2015