glatt gröna lådor
med portionerat liv
återuppväcker
den jag en gång var

intresset då för förgånget
kryddas nu med rörelse
över drömmarna

att de, lagda på hög,
upptravade, skrinlagda
överlevde. Som om

drömmar invävda i hopp
vore själens specifika mycel,

som om bara mörkret
kan ge dem kraft att växa
åt olika håll, förgrena sig
kors och tvärs, innan
de tränger upp till ljuset

vem vet i vilken form?

       Men alltid, alltid trängde de fram,
       sönderbrutna, transformerade
       till skärvor av meningsfullhet
       att fogas samman i mitt livs mosaik

2015-07-28   13:18