Jag märker hur väggarna sakta kryper ihop och hur rummet krymper,
ångestens mörker expanderar i detta trånga utrymme och tar över hela min formskapelse; sakta men säkert så tappar jag mitt grepp om verkligheten.

Allt jag ser är oändligt mörker i detta kolossala förgätna helvete till gränsland,
Långsamt så faller jag slaviskt ner för demonernas maktspel;
jag frihetsberövas totalitärt i deras kaotiska herravälde.

Min sargade formskapelse har i stort sett ingen kraft kvar till att kämpa vidare
efter att gång på gång bli brutalt nedslagen och nedbruten,
demonerna tär både psykiskt och fysiskt på mig;
de bryter ner mig till min yttersta gräns - de förgör mig.

Hur mycket lidande ska man behöva stå ut med innan man ger upp?
En sak är säkert, min gräns är snart nådd och det är strax dags att ta farväl..

Jag ber om den djupaste förlåtelse för er jag kommer att såra när tiden är inne,
men jag hoppas att ni kommer att minnas mig i mina ljusa stunder istället för mina mörka episoder.