Arbetslösas liv styrs av ett dataprogram,
men är det värt för prekariatets daglönare
att jobba?
Inget samhälle finns, ingen som ser dig
när du går, mot nya tider.
Vad fanns, var det bara ord om
folkhemmet. det som politikerna sa?
Men jag vill veta, om fötterna har
kontakt med verkligheten,
och exakt vad den grunden
i själva verket är?
Fick jag bestämma i mitt eget liv, ifall
vi byggde upp en gemenskap igen,
och skulle du se mig och jag se dig?
Det måste finnas en vits med lagar, eller
är de bara vidskepelse från medeltiden,
men går de i så fall att förverkliga?
Verkligheten och samhället,
kommer det att finnas ett sammanhang där
igen, i vilket vi kan ge
barnen ett liv så gott som vårt eget?
Har vi i själva verket stängt ute
alla av varandra, bara ett dataprogram kvar
som kontrollerar vår sakta bortgång?
Kan jag då hoppas på en lag som inkluderar,
händer som hjälper,
leder som ledare för oss längs?
Jag hoppas på att den här stunden ger
svaret, och att resan blir
mödan värd i evighet,
att livet har någonting lurt på gång.