Semestern var över

och måndagen kom

på jobbet frågade alla varandra

hur det varit

hon svarade: Ja det var bra, när tystnaden kom och jag äntligen fick vara ifred

det var på fullaste allvar

men alla skrattade

de förstod inte att i tystnaden lyssnade hon på

sina popcornspoppande tankar

plötsligt blev det korsdrag mellan arbetskamraterna

det blev mörkt och begravningskostymen åkte på

hennes kropp kändes lam

och hon hoppades innerligt att det inte var ett vansinnigt symptom på idioti

men de skrattade ju, i svart

hon log oroligt ikapp med de röda vinbärsbuskarna som vajade i bakgrunden

- ät mig,  ät mig, sa de

distraktionen kom tacksamt

hon släckte ljudet

fingrarna flög in i buskaget och berusade den tomma magen

återigen blev dagen full av tystnad