Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min oförmåga att vara en rak linje

min oförmåga att vara en rak linje

stadig

obrytbar

distinkt

 

jag är kurvorna de målar på vita tavlor

statistiken i folkmassorna

mitt liv går inte genom origo

jag är ett besvärligt koordinatsystem

en andragradsekvation

med antingen en maximi- eller minimipunkt

som min oförmåga

att vara skör och tunn


Fri vers av skamfilad
Läst 539 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2015-08-03 22:05



Bookmark and Share

  Skatanssyster
Ditt sätt att måla med språket berör verkligen
2017-06-24

    Shush
detta gillar jag. finurligt.
applåd.
2015-08-29

  petter rost
Måste bara säga att jag tycker, att Burn ger en mycket fin analys av din dikt! Applåder för den om det vore möjligt!

2015-08-04

  Burn

ah, den här gillar jag. den raka linjens vackerhet ligger i det som nämns här och jag tycker särskilt om ordet "distinkt". det finns en säkerhet med en rak linje: man vet var man har den för den är exakt likadan genom tiden, den förändras inte och byter inte riktning. den raka linjen är det stabila i livet.

andragradskurvan däremot har de mjuka formerna, de runda böjningarna. där finns variation, förändring och olik rörelse. där finns högsta och minsta värden, toppar och dalar. där finns brytpunkter. där växlar det.

"jag är ett besvärligt koordinatsystem" är en underbar formulering, särskilt som den följer på "mitt liv går inte genom origo". det finns 'besvärlig' matematik som inte följer det intuitiva ett minsta dugg och som vänder upp och ner på bilder av verkligheten. men det är också det som gör den så intressant; det är intressant med utvecklingar från vissa startpunkter som inte följer de banor man förväntar sig för då kan man upptäcka nya, oväntade världar. man kan med sån matematik se att något kan vara långt, långt mer än man först tror.

att vara skör och tunn kan vara svårt, ibland mycket svårt. det lilla har inte mycket värde i det vanliga samhället. i matematiken har dock de minsta delarna precis lika stort värde som de största, inte minst eftersom de många gånger utgör varandras grunder. de är alltså varsin sida av samma mynt.



2015-08-04

  petter rost
Jag tror jag skrev i en tidigare kommentar till en dikt av dej att, tack o lov att du inte är en rak linje – du är liv, du är sann. Lik förbannat skriver du här ett poem som gå spikrakt fram, distinkt så det svider om det obekväma i att inte klaffa in i nån fastlagd form, att behöva slåss för varje steg. Och – se där din styrka! – vänder det till seger över det givna:
"som min oförmåga
att vara skör och tunn".
Kvadruppelapplåder för den oförmågan!
2015-08-04
  > Nästa text
< Föregående

skamfilad