Ljuden har klingat ut
ballongerna tappat sin spänst

Dina andetag från rummet bredvid
är det som håller mig vid liv

Röken från tårtans ljus gömmer
sig kvar, memorerar orden som skrivs

Utanför dörren där ballongerna
hälsade oss välkommen in

Tappar årstiderna sin identitet, sin adress
bara skuggorna orkar hitta sin plats

Jag är lika rädd för mörkret som du