I en plats där man kan stå inför en resa
Vänta mellan andetagen som går glesa

Tiden ger utrymme om ändå ett avslut
närmar sig så stillsamt bortom nästa glasstrut
av vanilj och päron och en promenad
på stranden, glass i handen som i solen smälter
Skyndsamt måste rädda rännilen längs fingrar

Slingrar tiden undan som i takt med denna kväll
Sommarljuset falnar, sista frasen i min novell
av lättsamt småprat, några blickar,
rodnad och leenden utan ord,

fjärilar som skyndsamt tystas, garn uppnystas, blir till mönster
bakom fönster i en nedrustning av sommar
mellan andetag i utrymmet i komman

Vilar tanken utan rötter, utan boje, med vindpustar
Följer vågor, följer kusten tills vinden sen vänder,
dagen falnar, ljuset smalnar,
glassen kyler ned mig och jag fryser, ryser, skakar
det är slut