Edelweiss är på väg hem.
Runtom är det blått.

Som att han är målad
i en akvarelltavla

upphängd i en korridor
på en av kommunens offentliga korridorer.

Där, ett löv som blåser i luften,
och där står en kvinna och tittar upp.

I mitten med tjocka penseldrag flyter regnvatten
som från ett skyfall.

Kvinnan tänker nog att det är lika bra
att skynda hem.

Väl hemma i våningen under
gör hon sej i ordning för att följa Edelweiss ned
till skogsdungen om natten.

Tavlor i nedsläkthet får en annan lyster i sej.
Korridorer blir mörka och ogästvänliga.

Tavlor syns knappt och blir som mörka hål
utan motiv
allt suddas ut likt den utsikt från ett köksfönster

men där man kan skymta gatlyktor.
Konstnären måste missat den när han målade

viskar hon i Edelweiss öra
när de följer Nattfjärilarnas dans runt ljuset.