Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om hedersvåld, som oxå existerar inom svenska familjer. "Blåmärken bleknar, ord blir till lag"


Allt för familjens heder



Intryckt i väggen. Hon trycker på för fullt och håller emot så det inte går att slå sig fri. Hennes knä trycks in under mina revben. Båda hennes händer håller fast mina armar så att jag kan se mig som krosfäst av hennes våld. Hårda händer och som använder hela sin kroppstygnd emot mig.

Har hennes andetag rakt i ansiktet. Andetagen luktar gammal öl och hennes blå ögon är lätt alkoholdimmiga.  Jag blundar för att slippa se henne och försöker skrika men tystas med hon trycker sitt ansikte ännu närmare mitt och väser "tyst, så att grannarna inte tror att vi misshandlar dig och ringer snuten". Svarar jag förbannad "vad är detta då? Om inte misshandel!" Hon skrattar och trycker till ännu mer med sitt knä och svarar "nej, vi försöker uppfostra dig. Ditt psykfall."

Sväljer hårt men tyst. Låter inte henne märka hur ledsen jag är för jag vill inte ge henne mer näring. Låter all energi gå till att försöka stå stark kvar. Allt sväljs. Allt för familjens heder och att de ska slippa skämmas. Precis för allt verkar de skämmas. Alla relationer inom familjen och allt som inte fungerar är mitt fel. Mycket av allt som är förstår jag inte och jag klarar inte ens av uppfylla en liten del av allt de vill. Så många regler, så mycket mer än så. Allt för att min familj och jag ska uppfylla allt så att de slipper skämmas.

Hon trycker till ännu hårdare och jag tappar luften. Får inte luft. Kan inte andas längre för hon trycker in sitt knä ännu djupare. Kan inte längre skrika. Ropa på hjälp. Försöka fly. Paniken sakta börjar bubbla inom mig. Gör allt för att försöka pressa bort henne. Måste få luft. Måste kunna andas. Allt som sker omkring mig och sakta börjar allt gå i grått och snurra jätte fort. Kroppen blir tung och jag kan inte längre hålla mig upprätt utan min kropp vill segna ner i golvet men hon håller mig kvar och fortsätter att väsa en massa rakt i mitt ansikte. Saker som jag inte klarar av att uppfatta. Väl medveten om att jag inte kommer att klara av nästa förhör för att jag inte klarar av att rabbla allt som de har missat att säga till mig innan. Nya saker som ska uppfyllas så att de slipper skämmas. På sätt hedra min familj.  




Prosa (Kortnovell) av Annica_N
Läst 324 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-08-07 20:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Annica_N
Annica_N