Det darrar
i luften



och jag känner
för att flyga
till dej i natt.



Och dansa
invid gatlyktans sken




Alltid
efter tolvslaget



då skuggorna
slutat andas




då neonbelysningen
tagit eld



och slickar
skyltfönstret
med pastellfärger




Då Edelweiss
hans livspartner
Liv



tillbringar
sitt ädla liv



med att sjunka ned
i den stillsamma
grönskande
folktomma bänken




och se mej
i min
silkesbevingade
prakt
som nattfjäril




Den skepnad
som jag träder in i
efter skymningens fall,



Den poet
med penna
och papper



ute vid udden
där livet
slutar existera



och den stora
oändligheten tar vid
där det ej



går att spåra
några bevis,







beräkningar











eller mått, ''

där allting
bara är,

medan jag
flyger runt runt

den brinnande
stjärnan av ljus
i det stora mörkret







Flyger jag till dej
om natten