Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sjön är ensam




Sjön som sover
där ensam
gömd bland skog.

så stilla och blank
strilar små regndroppar ned.

Andas som en vind,
är den fiskarnas sovrum
om natten.

Månbelysningen är tänd
och grodorna nästan
smälter ihop
med stenhällarna

de är deras ryggtavlor

Och jag ligger
uppvänd
med ansiktet
täckt av fågeläggbitar

något ligger
som ett fjun
mot min hals
och piper

en eka en bit bort
gungar med vatten fyllt
invid vassen
fotavtrycken i leran
snärjd av en storm




Prosa av Lars Gullberg
Läst 126 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-08-09 19:25



Bookmark and Share


  Hanna Mari Wallin
elegant framfört :)

fina metaforer
2015-08-12

  R Werner
Som en målning med mjuk pensel...
2015-08-12

  R Werner
Som en målning med mjuk pensel...
2015-08-12

  Katinka VIP
Jag tycker att du förmedlar fina bilder. Ett poetiskt bildspråk. Gillar känslan. Fint!
2015-08-11

    Sefarge VIP
Ett finstämt
poetiskt
Landskap.
Mästerligt skaldat!

2015-08-11

  lodjuret/seglare VIP
Finstämd text, sista raden känns litet malplacerad i sammanhanget. Fick mig av okänd anledning att tänka på människans obetänksamhet med att vilja placera ut 'djur' och andra vattenlevande där de inte hör hemma. Exempelvis amerikanska djur i Sveriges natur. Som om någon skulle få för sig att placera ut ål i en sjö.
2015-08-10

  Nanna X
Så mjuk och fin, minimalistisk. Gillar grodornas ryggtavlor, fjunpipet, fotavtrycken.
2015-08-09
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg