Stunden när hundkexen tar av sig hundkexet

vita parasoller lyser fria i diket


lingonen mognar
blåbären diktar i riset
överflödet når katakomberna
du är skogar av hallon
regnets baksida heter hallon


Vi famlar i sängen efter en hand att hålla innan sömnen
finner en liten varm hand.

Korna ligger i hagen
blir urtidsdjur
släpper sina mjuka ljuver
drömmer sina idisslande drömmar
inget behöver hända
samma gräs imorgon på nytt
urgräs urdjur
bara blodsmänniskan är barfota
darrande i vilsna namns städer.

Jag älskar stunden då svärtan lyser vitheten
vithet lyser svärta
stunden innan mörkret.