Barnansikte och gammelmansansikte ser blygt på varandra.
Hans blåa ögon lyser sjöbottenljus
lägger lammull kring orden.
Vad fint du har gjort ett smycke av nästan ingenting. På bordet ligger ett armband av björknäver. Ojämna pärlor tålmodigt sammanknåpade.
Hans hand håller så försiktig om barnryggen.

Jag känner att han vet. Han kan också göra ett ovärderligt smycke av nästan ingenting.
Varje dag är du med mig snälla morbror Erik.
Nu när jag målar mina vilda djur och skakiga bekännelser så finns du där med mig.
Du skrattar i mig åt hur livet kan se så tokigt ut.
Skillnaden mellan en igelkott som vaknar och en som somnar är förunderligt
eller
stunden då prästkragen tar av sig präst och krage.
Mycket finns att fördjupa sig i.
Godheten i dina rödkantade ögon är som stjärnor i mitt hemskaste mörker.
Stjärnor som jag alltid kan lita på.