Livet är som en tågresa, där man stannar till vid olika stationer. En del åker vidare direkt, för att de kom försent för att ta del av det som bjöds. En del såg inte vad som fanns förrän resan fortsatte. En del får aldrig ta del av något, hur mycket de än ser och hur många stationer de än besöker.

Somliga stannar lite längre, för de ser alltid möjligheter och kan vara en del av dem. Det spelar ingen roll om de byter färd­riktning, eftersom de alltid är välkomna, var de än kliver av.

Hur våra resor än ser ut, hamnar vi förr eller senare på samma tåg.

Ingen kommer undan, resan till evigheten.