Tänk vad mycket det gör för mej
när någon får mina ord att kännas okej
Fortfarande söker jag bekräftelse
likt solen ger blomman sin stärkelse
Tänk så svårt det är att våga tro
att jag har något som kan få andra att gro
Om jag ser mig själv som utifrån
är det faktiskt lättare att inse den vrån
Blandar jag in känslan jag har
så blir det helt andra svar
Det finns alltid två svar på allt
det gör mig så förvirrad tusenfalt
Känns som om jag försöker fånga dimma
tror att jag kan klara det i minst en timma
Så kommer jag finna mitt inre lugn
jagandet i mig känns otrolig och tung
Hur når jag dit snälla förklara
jag tvivlar så ofta på vem jag ska vara
Visst har insikten ökat men förstår ej alla val
tror och hoppas jag blir hel när jag funnit min Graal...