Denna dagen... ett liv...
Tornseglarna
Det var så ödsligt. Deras glädjespridande skri genom skyn var utbytt mot en tung tystnad. Saknadens tårar föll Så plötsligt, som när solen strålar letar sig igenom täta moln, visar sig en, nej två, ja till slut minst tio seglare när jag längtansfullt ser ut genom fönstret! Inget hörs, men jag ser dem flyga högt däruppe. Inom mig vet jag, det var ett avsked. Kalla och bistra tider ska passera, innan vi ses igen. Men, jag är så tacksam. Tack, för att jag fick en chans att ta farväl. I mitt hjärta finns ni kvar tills ni återvänder, som en strimma hopp , ett löfte om att ljuset alltid kommer åter efter mörka tider.
Fri vers
av
Sunlight
Läst 404 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2015-08-13 21:31
|
Nästa text
Föregående Sunlight |