Jag drömmer
om hur vi dansar

som änglar
invid näckrosor
i den kvarglömda dammen.

Den öde herrgården är väl skymd
med sly och stora stenar.
Den gråter tyst
i sin egen frånvaro.

Ditt vita dun blåser
runt i en virvlande karusell
i luften.

Jag tar emot henne

i slow motion

det går
så långsamt
att natten stannar

och förblir natt.

Dansen övergår

i en annan rörelse



likt de vågor
som rullar
fram och åter







nere i den svarta sjön.


Jag drömmer



och du
ligger still
och rör
mot mina
ögonlock

viskar en sång
och låter mina andetag
sjunka allt djupare.



En fotogenlampa
i fönstret





fladdrar en fyr
på den udde







i kosmos som gav oss ett hem