Jag drömmer att jag drar ut ett hallon stort som en melon ur fästet av guld.

Jag håller dig som ett barn
varm i famnen
lägger örat intill
himlen
åkern
ljuset i sädesfälten.

Du ser på mig
hjärtat av frö står rakt och stilla
knäpper knastrar knappt hörbart
ser ditt land ligga som en uppslagen helig skrift
kan inte läsa dig
du läser mig
min längtan om frid och fred.

Smalnar ögonen
jordens kärlek och tålamod ser på mig
nästan för mycket
som något jag inte förtjänar.

Jag äter vildhallon
står i hallonland
smaskar och ser sädesland sagoland mäktigt fulla.

Jag vill bli själv med dig
du ser in i mig
häller ljuset som varm spenvarm mjölk över kroppen
häller och släpper lös kärlekskraften
att göra nytt
göra bättre.