En stjärna så klar,
bortglömd för längesen.
Iväg över himlavalvet hon far,
får jag någonsin se dig igen?

Vad blev det av?
Du svängde med din stav
och vi båda fann,
en känsla så sann.

Frusen i tiden jag sitter,
förgäves i väntan på glitter.

Du minus jag likställer trasigt,
Åh vart tog du vägen stjärnan min?
Två liv i kras, utan varann frasigt.
Var allt bara ett svinn?

Ack så klart du lyser,
inga känslor vi längre hyser.
Den natt du bedrog,
du vet att vi båda dog.