stenpiren
i en trappuppgång där rika människor bor trycker du in dina fingrar djupt i mig och ser mig i ögonen när jag öppnar munnen och låter allting falera.
i värmen från springande hästar, blixtrande hovar och djupa svarta hästögon som sväljer min skam i sina språng.
värdiga avsked vid tågstationer, morgnar när jag lämnar främmande lägenheter och tar morgonbussen mot stan.
mitt svek. en älvsborgsbro i gryning.
över snidat trä. varsamt formad, passar ditt bultande i min hand. när du utan ord ömsar skin över min bröstkorg.
när sista kondomen spricker och allt jag velat ha av dig får slickas upp från trappuppgångens stengolv.
och inga vägar leder från ditt hus. din dörr går bara inåt. i svart tät massa. muskler och citadon. en sliten överenskommelse över hallmattan.
så vädrar vi luft när jag kommer i ditt ansikte. när tåget inte går nåt mer och våra dagar rispats in i bostadsrättens ekparkett.
och jag kysser morgonen i rika människors trappuppgång. kliver över dina nakna armar och smeker teglets kind.
lämnar fallna hjältar och backkrön, ser mot himlen när du bakom min rygg lutar dig mot räcke i rika människors trappuppgång. med min doft på dina fingrar.
tar sats och lutar dig ut.