Gatan vi växte upp på
Oändligt lång
varje lek rymdes där
Tiden var satt på paus
molnens former bestämde vi själva
På gatskylten stod det det "oändligheten"
Vi behövde inte ens stå på tå för att nå himlen

Tiden kom ifatt oss
och molnen stelnade
Gjutna i vuxna kostymer

Plötsligt viskades "minns du"



R Werner