Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sista Andetaget

Rummet blev en aning kallt
men ändå så lugnt och stilla...

Sista vinden drog in och smekte
din nu kalla kind....ute står solen
i all sin glans ...

Sista stegen och dina andetag
är det som man minns.....

Ibland hejdar sig tiden ett tag
och vi kan vända och vrida på
det vi har....

men så hejdar sig tiden stannar
och står still....
det som låg tryggt och fast i din
hand rinner nu tiden ut den
sista sand.....

Vila i frid....




Fri vers av Margithe VIP
Läst 380 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2015-08-18 19:26



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mycket vackert och vördnadsfullt <3 kram
2015-08-19

  louisegirl
Mycket vackert skrivet
2015-08-18

  Tilda67
Minns mitt farväl av min far:

"Hörde ditt sista andetag
innan jag såg hur din själ
tog sig vidare ut genom
det nyss öppnade fönstret...."

Fin text som fick mig att
minnas tillbaka till januari
2009, Tack !
2015-08-18

  Marita Ohlquist VIP
Ömsint och kärleksfullt.
Berör mitt inre, får mig att tänka på min dotter.
2015-08-18

  aol
Så var det igår min väns mor Astrid dog igår jag var där din dikt känns bara så perfekt,
2015-08-18
  > Nästa text
< Föregående

Margithe
Margithe VIP