Kära mor!

Kära mor, hur vet vi när vi har gått för långt?
Är det när vi har lika mycket flyktingar som andra världskriget?
Eller är det när vi utrotat större delen av de arter som delar planeten med oss?
Mamma, jag kan inte blunda längre.
Mamma! Jag kan inte hålla för mina öron längre.

Kära mor, min tunga har flippat och spottar ut vokaler och konsonanter på egen hand trots att jag inte vill sätta ihop några ord.
Mamma, jag äter kaviar och dricker champagne med verkställande direktörer. Men drömmer om att dela bröd och vatten med en flykting från Somaliland.

Sverige, jag är så tacksam att jag fick Amnesty här! Men hur kan jag vara glad när lycka är ett adjektiv som endast känns på riktigt om den delas med andra?
Mamma, på hur många sätt kan vi kommunicera med andra nuförtiden?
Twitter, Facebook, Viber, Whatsapp, Instagram Skype och listan är lång kära mor.
Vad gör vi med informationen förutom att dela den på social media?

Kan du svara mig kära mor?
Jag ber dig Mor, väck oss!
Ta bort bindeln för våra ögon.
Låt oss höra allt och inte bara det vi vill höra.

Tvinga oss att prata och protestera trots att tiga är guld.