Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

urtid framtid dåtid nutid



Tidigare än urtiden
innan daggen fått fäste
jagade du moln
och lät den väldiga himlajorden
rinna mellan dina fingrar
som i ett skådespel
bemästrat av gud




Fri vers av Smultris
Läst 654 gånger
Publicerad 2006-04-21 00:26



Bookmark and Share


  Tony Hermansson
Jösses!!
Du gör mig mållös igen.
Som honung för min tunga att läsa, som en tidlös ransakan för min själ.
Ruggigt tilltalande!
2006-05-04

  sol
fantastiska ord
knutna till
en oändlig lek

maxnjutning!
ett litet mäsetrverk.
tack
2006-04-24

    ej medlem längre
tyckte mycket om
¤
2006-04-22

  Anders P H
Sällan skådad, ytterligt sällsam,
är din resa, Smultris. Från vilken
du förmedlar dessa förunderliga,
suggestiva bilder. Min tankar går
till oraklet i Delfi och till Mimer,
brunnen med Odens allseende öga –
som du uppenbarligen flörtar
hejvilt med... :-)
Vem, vad, är denna varelse?
Som naken och namnlös
leker med elementen
likt ett friskt och förundrat barn
strax innan behovet
av en gud infinner sig,
och... ja, resten är historia.
Som vi känner alltför väl...
2006-04-21

    Xena
Jag kan se en liten film för mitt inre när jag läser dina ord.
Beskrivningen är ypperlig, orden vackra!
2006-04-21

  Mats L.
Inte dum den här
2006-04-21

  Per Rydberg
.


Helt enkelt en härlig helhet om skapelse och skapare. Njuter av diktpärlan!

.
2006-04-21

  Ola Rydberg
äkta poesi
från en mästarinna
2006-04-21

  figurett
Sant är att utveckling var innan inveckling skapade den avveckling som får regnet att falla som tårar från ett gråtfylld mörk sky, den avskyn kan man ändå känna inför såväl nutid som framtiden med tanken på dåtid och urtidens möjligheter för ett alternativ till paradiset som en eventuell gud med viss tveksamhet överlät åt mänskligheten att skörda ett eventuellt överskott ifrån. Allt är stoff, svart materia och energi, skall så förevigt bli!
2006-04-21
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris