urtid framtid dåtid nutid

Tidigare än urtiden
innan daggen fått fäste
jagade du moln
och lät den väldiga himlajorden
rinna mellan dina fingrar
som i ett skådespel
bemästrat av gud

Fri vers av Smultris
Läst 654 gånger
Publicerad 2006-04-21 00:26

Skriv ut
Spara som PDF

Tony Hermansson Jösses!! Du gör mig mållös igen. Som honung för min tunga att läsa, som en tidlös ransakan för min själ. Ruggigt tilltalande! 2006-05-04

sol fantastiska ord knutna till en oändlig lek maxnjutning! ett litet mäsetrverk. tack 2006-04-24

ej medlem längre tyckte mycket om ¤ 2006-04-22

Anders P H Sällan skådad, ytterligt sällsam, är din resa, Smultris. Från vilken du förmedlar dessa förunderliga, suggestiva bilder. Min tankar går till oraklet i Delfi och till Mimer, brunnen med Odens allseende öga – som du uppenbarligen flörtar hejvilt med... :-) Vem, vad, är denna varelse? Som naken och namnlös leker med elementen likt ett friskt och förundrat barn strax innan behovet av en gud infinner sig, och... ja, resten är historia. Som vi känner alltför väl... 2006-04-21

Xena Jag kan se en liten film för mitt inre när jag läser dina ord. Beskrivningen är ypperlig, orden vackra! 2006-04-21

Mats L. Inte dum den här 2006-04-21

Per Rydberg . Helt enkelt en härlig helhet om skapelse och skapare. Njuter av diktpärlan! . 2006-04-21

Ola Rydberg äkta poesi från en mästarinna 2006-04-21

figurett Sant är att utveckling var innan inveckling skapade den avveckling som får regnet att falla som tårar från ett gråtfylld mörk sky, den avskyn kan man ändå känna inför såväl nutid som framtiden med tanken på dåtid och urtidens möjligheter för ett alternativ till paradiset som en eventuell gud med viss tveksamhet överlät åt mänskligheten att skörda ett eventuellt överskott ifrån. Allt är stoff, svart materia och energi, skall så förevigt bli! 2006-04-21