Kära Husby

År 1992 fick jag äran att flytta till dina trakter och kände mig som hemma redan första veckan.
Under mitt första år i Husby fick jag träffa människor från Gambia, Eritrea, Etiopien, Somalia, Benin, Rumänien och jag kan fortsätta skriva över 50 länder. Jag kunde inte tro att det var möjligt att folk från alla världens hörn kunde bo i en och samma ort.

Det gick inte en dag utan att jag lärde mig ett nytt ord.
Ata Kamelakhai? Adiga Magaa? Khobi? Para Yok! Är några exempel på de fraser som du kunde få höra dagligen. Jag kände mig så rik trots att jag levde på Soc!

När jag för första gången besökte Husby gård och Järva fältet och såg mångfalden bland de människor som grillade, spelade musik och dansade förstod jag att det här är det närmaste paradiset jag kan komma. Jag vill inte ha slott och massa fruar när jag dör utan jag vill chilla på en gräsmatta i Husby gård med min älskade X eller spela fotboll kl. 6 i trean.

Jag vill tralla upp på Granholmstippen på sommaren och stirra över skogen och de gröngula fälten som bjuder på en dans när vinden susar fram.
Husby, har producerat fotbollsproffs, musiker, entreprenörer, ingenjörer, poeter, knegare för att nämna några och inte bara kriminella som media och några kötthuvuden till politiker vill påstå.

Husby, utan dig vore jag en klon. För varje gång de lastade av flyktingar till ditt miljonprogram så var det som en tsunami av nya upplevelser, kulturer och lärdomar som svepte fram. Jag kände mig så rik!
Nu när jag flyttat inser jag vad Husby betyder för mig. Jag saknar stämningen, glädjen och optimismen hos de som samhället anser inget har. Jag saknar din oas av mångfald. Och trots att det går bra nu enligt materiella mått och jag köpt en egen lya så känner jag mig fattig.

Dock ler jag och känner tacksamhet över allt du gav till mig, 20 år av kärlek kommer jag att ta med mig till graven tack vare dig, Husby.