Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som en tändsticka



Tändstickan brinner ner
och slocknar och blir till en liten kolsvart bit.

Låg i en ask bland andra tändstickor.
En och en plockades de upp
och tog eld.

Det var deras enda uppgift.
Fast jag kan erkänna att jag faktiskt använt dom till tandpetare,

Jag har täljt de fint med en liten fiskkniv.
då har de hamnat på en talrik kanske på en krog på Södermalm.

jag vet att de också tillverkas i ett finare exemplar
och placeras ut på Stadens finare hotell Oftast i Loungen,

Eller på de jättelika färjorna som står uppradade invid Södermälarstrand
där den vackra fregatten står förskansad som vandrarhem.

De har en fin etikett,
Kanske med ett turkiskt slott,

eller ett lejon liggande på en savann.

Jag vet att det finns män som tycker om att ha de i sin kavaj.

Tändarna däremot,
jag tänker på Ronson
detta adelsmärke
av finare sort.

Det finns något brutalt och illavarslande över tändaren,
De har en annan sorts dignitet.

Jag gillar tändsticksasken bättre
där den ligger nära ljusstaken på nattduksbordet eller i köksfönstret
där månen lyser in.

Jag tänker hur den sista stickan ligger där i asken kvar.
Det finns ingenting
i det jag skriver om som betyder någonting alls egentligen

eller varför jag ödslar denna kvart
till att skriva om någonting så harmlöst och oviktigt

som en tändsticka.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 137 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-08-22 09:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg