Som en docka
Jag minns så väl
dina gyllene lockar
rosiga kinder
och vita sockar
Du var så söt
Så liten och bräcklig
Din orörda kropp
gjorde mig äcklig
Jag minns så väl
hur jag älskade dig
Du visste så lite
om det du väckte i mig
Du var en ängel från skyn
En hägring i vanvettets rus
Jag ville dina vingar plocka
Bygga luftslott av renande ljus
Jag minns så väl
hur fasaden föll ned
Jag darrade av åtråns törst
och sjukdomens röta sved
Du var så skör
Av blindhet och lydnad
När jag valde dig
Min livlösa prydnad
Jag minns så väl
En sorgfri blick av glitter
Som släcktes av svekets hand
och mitt luftslott blev till splitter
Du var ett barn av porslin
Som tappad gick i kras
Du såg på mig som en docka
Bakom en hinna av krossat glas
Jag minns så väl
dina skitiga lockar
blodiga kinder
och röda sockar
© Varja Linnea Askeland