Vem sitter i natten. där i mörker brinner en lampa. inga ljud inga läten ingen bil på gatan inga barn i trappen. Bara denna ljuspunkt och skepnaden som sitter invid sitt bord och tänker i natten. Ingen rörelse, han lyfter inte ens ett finger, huvudet lätt bakåtlutat. Ansiktet skymt av skrivpapper, han skriver: Jag heter Edelweiss och vintern är så svår i skogsdungen av is att gå på. Han läser tyst, viskar då och då en lätt vind som kryper inpå väggarna som brinner av gatlyktans sken genom gliporna mellan masoniten fastlimmad med tuggummi och saliv för fönstren