Liv som bor under lever ensam. Hon krattar löv på gården. kastar blickar upp mot Edelweiss fönster och undrar över den masonit som skymmer insynen. Hon undrar så, går med sin kratta i solskenet mellan björkarna, masserar grässtråna från löven som brustit från grenarna och nynnar för sej själv. Vet inte om att Edelweiss försiktigt lättat på masoniten och tittar genom en smal springa på henne, att han följer varje rörelse och varje ansiktsuttryck och tar henne till sej.