Löven dansade virvlande längs med trottoaren. Trottoaren slutade inte förrän någonstans efter horisonten, vars slut inte heller av rimliga skäl kunde skymtas i sikte. Husen tycktes glöda svagt och en mycket komisk stank fyllde luften. Den usla natten var slutligen över och hade ersatts av lysande dag. Stanken kom från solbrända och överviktiga folksamlingar, som nu hade befolkat staden efter några timmars sömn.
Mitt i allt detta stod Personen, uttorkad och lika okänd som innan. Visst var det många att fråga efter katter i lösvikt, men dessa verkade inte vara förnuftiga.
"Hej, är du med i gänget på min Sport-och-pop-workshop, yo?", sade ett rött ansikte.
"Nej", svarade Personen som chansning, ty han förstod inte riktigt vad som hade sagts – så illa var inte ens hans språk.
Detta var illa. I denna stad hade en trend startats och den innebar att "ja" och "nej" hade bytt betydelse. Personen blev därför kidnappad av det röda ansiktet och kissade även på sig.