Under dom
forsar regnet. Runtom och i varje fönster.
Vindrutetorkarna de försöker tränga undan skuren mot vindrutan
gatan försvinner där ute i natten.
Och husen nästan dunstar bort av all fukt. De bara står där som fragment för ögonen. Hon väljer att sitta kvar i baksätet tills regnet upphör
medan barnet i famnen sussar.
Bakom är rutan tonad med en svart himmel, hon ser honom försvinna in bakom den släckta portuppgången, hela staden verkar försvinna bort. Någonstans längre bort går en väg med Människor, de verkar ständigt vara på väg
i en strid ström på flykt. Äntligen är det uppehåll utanför
och han hör henne och barnet komma in