Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Edelweiss skrattade i dag

Liv följer hela vägen till hans dörr. går med honom in. Han låter henne sitta en stund. sköljer upp en vas och lägger buketten i, de får stå på bordet. Hon ser masoniten tittar i hans ögon, Han nickar. De sitter tysta. De bor här i huset båda två. De har blivit äldre och tiden har satt sina spår. Inte minst har de gamla husen fått en ny pastellblå fasad. De har blivit lite skörare med åren, svårare att hitta nya ideer där om man säger så. Livet är hemskt skrattar de och omfamnar varandra. Thats it. fast på svenska förstås, om ni fattar va jag menar, Att leva i en hyreslägenhet med fyra väggar att aldrig få något besök att slukas av teven i hörnet dagarna i ända medan värken slår till. De sitter länge och samtalar om allt mellan himmel och jord och för en stund glömmer de faktiskt bort sej själva. Ensamheten tär nåt så inåt helvete. Den kryper in genom människors hud och gnager på själen tills det inte finns något kvar av den. Senare på natten bestämmer dom sej för att gå ned till dungen och till bänken vid gatlyktan. Där hos Edelweiss hjältar i mörkret




Prosa av Lars Gullberg
Läst 150 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-08-31 12:40



Bookmark and Share


  i af apa
den är så vacker
den här storyn...

skulle sitta fint
i en illustrerad liten bok,
tänkt på det?? en vuxensaga...

sagor för åldringar...
2015-09-04

  Nanna X
Jag tror på dem :-) En bitterljuv kärleksföljetong.
2015-08-31
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg