Hon hade klätt sig med klackar
pudrat över porer som andats allt för stort
markerat ögon

I lejonfärger klädde hon
med tunga smycken

Allt hon ville var att bli sedd av honom

Rufsigt hår, hon visste det var lönlöst att hålla det på plats
men utöver det så kände hon sig rätt fin
trots spänd mage, kände hon sig rätt fin
trots den starka solen
värmen
trots det kände hon sig rätt fin

hon gick med klackar och med hopp i sitt sinne
Hon ville bli sedd

Där
Hans ögon såg gröna ut när solen började gå ner bakom henne
Ögon
Hans ögon såg djupa ut och varierade i färger
Något hon inte sett förut
Hon såg hans axlar, hans vackra drag i ansiktet hon förälskade sig i
Dragen som kändes som hemma under hennes händer och fingrar
Han var en av de vackraste män hon träffat och kännt
Och det var så mycket mer än det hon såg
Det var hur hon kände för honom
Som en urkraft, förståelse i allt kaos

Han såg henne inte

Allt hon ville var att bli sedd för något annat än det alldagliga
Han såg inte när hon försökte bryta av
hon kände sig osynlig i sina försök

Hon satt där nu med mannen hon älskade, ännu åtrådde
och han såg henne inte.

Det sved i bröstet
Hon visste att det fanns andra som såg henne
för första gången i sitt liv kände hon att den enda hon ville skulle se henne var han
Men han såg henne inte

hon skulle snabbt finna tröst och bli sedd i andras ögon om hon bara nämnde kaoset
Men hon kvävde sig själv, sin längtan
sände röksignaler ifrån den eld hon ännu hade

Se mig, se mig
lönlöst

hon såg röken bakom honom när dom gick och lämnat solen i sitt sköte där vid vattnet

Var det slutet?

Allt hon ville var att bli sedd, just där och då

och hon mindes när deras skuggor älskade under solen tillsammans
Starkare än något annat
När hans famn var den heligaste
och hans läppar ljuvligt brände sina märken i hennes händer

På klackar vandrade hon, för stolt för att gråta
Hon och mannen hon älskade
Kastade nu mer skuggor under konstgjort ljus