Telefonstråden bågnar
under flyttfågelflock.
Det är dags att gå.
Det är svårt att tro
just då sommaren började
kännas sommar på allvar,
varmt kelande dagar är över,
dagsens sanning!

Efter havsbadande sitter i höstsol ,
luftbadar på bryggan iakttagande.
Fastän det blåser från norr
är vatten ej ännu svalt men ljummet.
Sävblad virvlar i svag vind
aspen vajar ej för vinden,
men aspblad klingar utan ljud
blad i rörelse som regn av guld.

Septembermorgon är dimhöljd,
dimman lättar först
då solen klättrar upp
på nivå av de högsta trädkronorna.
Från gräsrotsnivån uppåt
är skogsmarken daggfrisk,
där lurar korsspindeln med sin väv
jagar, tar fast fångst och äter.

I motsats till morgon visar sig
höstkvällar skira och skarpa
i sina färgers renhet och nyanser
liknande vackraste glansbilder,
vid solnedgång i himlens gula famn,
innan natten faller ner,
ett spel i synranden, dramat
från ljus till skymning, mörker
till sist stjärnklar natt .

Rönnbärsskörd blir god, i överflöd.
Ställvis böjer sig kvistar till det yttersta,
skriker skära, snart blodröda.
I skog och mark träffar man
tydliga hösttecken, vill man eller ej.
Det är tid att bereda sig på höstens
färgglans, utrusta sig för kyla
och till sist dunkel !

© Heikki Hellman 2015-09-01