Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livet ur. September 1.







jag blir så rädd när du frågar mig;
"Vart är du på väg i natt?"
för jag finns inte
inte i någon natt inte i någon dag
inte längre någonstans

platsen i din famn blir ändå till
till liv och varsam varm honungsmjölk
nu vill jag kunna säga vart jag är på väg

men munnen blir till
en stum båt
på en bråddjup tjärn
fylld av sår
och jag vill åter bli sjuk
täckas i vansinnets dräkt

du smeker min nacke
och kapslar in all tid
trots att den inte finns
i hopp så ödslig och mjuk
fast

jag vill
be i enslig tystnad
en vådlig
bön

jag kan aldrig mer
vändas om




















Fri vers av J-M
Läst 318 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-09-02 12:52



Bookmark and Share


  Kozo
Att vändas om är en sak
Att vända sig om är en
annan...
Det kan du med din ord.
2015-09-02

  Nanna X
Stark och gripande. Man behöver inte alltid kunna förklara vart man är på väg.
2015-09-02
  > Nästa text
< Föregående

J-M
J-M