Ge mig ett ögonblick av lycka, sa jag, och jag ska bygga ett liv av det. Och så började jag samla. På mjölkklunkar, korta blickar, en tunga mot läppen eller pekfinger, ett rödvinsglas klockan tjugotvå och de där bräken när jag hittat får som följer med hem till byn. Fiskebåtar och blekblå bönder. Lillen som ler när han ser mig och sträcker ut armar, säger "mamma". En mule som blåser i mina näsborrar, frustar och vänder sig hitåt, alltid hitåt. Som gnäggar när jag kommer. Som följer utan rep och gud, vid min gud, som stannar när jag säger. Och jag vet inte längre om ögonblick är liv eller om liv är ögonblick men som vi fann varandra, där,