Natten gnistrade; kontrasten mellan stjärnornas ljus emot mörkret skapade ett storslaget konstverk som bara horisonten kunde bryta. Personen hade sett det förut och han tyckte det såg ut som vanligt.
I Burkens sällskap var han på väg till huset där Någon, som odlade något, bodde. Man kunde se huset lysa lite väl påträngande genom natten.
"Vem är det som odlar där borta?", frågade Personen och försökte se intresserad ut.
"Det är Någon som odlar Något", svarade Burken och ryste.
Samtidigt satt Någon i sitt hus och diskuterade samhällsfrågor med sina mejerivaror. En gång var det så livligt att Någon en gång fick slänga ut Osten, som agerade väldigt kontroversiellt i sitt argumenterande. Ostens sätt att tänka hörde inte hemma i Någons hus.
Husets storlek hade minskat under tiden, eller så hade Någon blivit större; de två alternativen var lika troliga. Ett garage satt fast i sidan av huset. En gång försökte Någon slita loss garaget, men det slutade bara med att väggarna gick sönder och blev fuktskadade. Betalningen av reparationen hade satte Någon i stor skuld.
"KOM INTE TILLBAKA!", vrålade Någon och slungade ut Osten genom fönstret.
Detta hörde Personen och Burken väl, ty de var väldigt nära nu (eller så hade Någons hus vuxit ännu mer).
När de hade kommit alldeles intill huset kunde de höra grova svordomar och våldsamt skrammel. Ett fönster öppnades, Någon stack ut huvudet och hostade grovt. En rutten och frän stank kom från det öppnade fönstret, men man såg inte Någon särskilt tydligt i mörkret.
"Vill ni ha stekt isglass med räkjuice?", hördes från Någon, som bröt ihop i en ny hostattack och ramlade sedan ut ur fönstret och föll in genom garagetaket.
Inte ens Burken var sugen på räkjuice efter detta.