Edelweiss hallå är du där ?
Liv lyfter försiktigt av masoniten fastlimmad med saliv och tuggummi.
hon lyfter filten men han är inte där. Hon står ensam i rummet
och hör dropparna i kranen räkna sina hjärtslag och känner på sitt eget hjärta och märker att de slår i samma takt.
Ute på gatan leker småbarn ingen märker att dungen runt gatlyktan är full med byggnadsställningar och att en roddbåt syns som en liten prick över himlavalvet, hur den blinkar till som en glödlampa som är på väg att slockna.
Hon springer nedför trapporna och ropar hans namn men märker fort att dagen förblir, medan hon ber högt att natten ska komma nu
och att den ska fortsätta vara som den alltid har varit, där i dungen vid gatlyktan där Edelweiss alltid har suttit om natten.


Lars Aylan Gullberg människovän och poet