Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En hemlös pratar med sig själv

 

Jag är så bedrövligt trött
undrar förstrött
Varför min krafter
tynar bort konstant

Men jag kämpar ändå på
för att få nästa dag att gå
I hopp om att få råd med en dyrare kappa
undvikande liemannens skugga

Men sjukdomarna tilltar
krafterna avtar
Resignationen söker sig närmare
och närmare

Jag stjäl ett glas vatten
på natten
Från en Statoil station
som en bil i nöd situation

Där inne hör jag en radio som skrålar
öststater som bråkar om flyktingar som stjäl stålar
Väststater som skriker om ansvar
nyheterna färgar Europas flaggor med problemsvar

Folk tycker synd om flyktingar
en del folk till och med hatar flyktingar
Tidningar visar döda flyktingbarn på löpsedlar
folk skänker pengar till stackars rumäner

Men jag är osynlig
så osynlig, att jag nästan tror jag är vanlig
men när natten biter till
minns jag mina olyckssanningars sviter

Jag är en icke stolt svensk hemlös
utförsäkrad, men än inte tillräckligt porös, för en sjukhuskuvös
Mitt utanförskap existerar inte, syns inte
skrivs inte ut i låtsassvenskarnas printrar

Jag drunknar under jobbskatteavdrag
Rutavdrag Rotavdrag och flyktingbidrag
Allt, allt, ramlar ovanför mig
jag kvävs långsamt men säkert, gasad, med denna svensktillverkade lungembolispray




Fri vers (Fri form) av kjell-åke bearfoot VIP
Läst 407 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-09-04 23:04



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Skriver under på Senta.
2015-09-07

    ej medlem längre
Ja här skulle man ju verkligen vilja veta vad som menas med de mänskliga rättigheterna som det talas så vackert om i FN-konventionen. Men den gäller tydligen inte för alla.
Bra skrivet om verkligheten i Sverige.
2015-09-05
  > Nästa text
< Föregående

kjell-åke bearfoot
kjell-åke bearfoot VIP