Jag grät en tår innan festen igår. Det var bara en tår, inte mer, inte mindre. Jag strök den ur ögonvrån när jag satte mig upp på sängkanten igen för att gå ut i lägenheten och  blanda bålen och tända alla ljusen. Jag grät en tår för att jag saknade dig som så många gånger förr, även om det börjar bli tröttsamt och allt mer sällan nu, ibland uppstår fortfarande de där situationerna som påminner om dig, och festen var en sådan. För senast jag hade fest kom du på den, och du stannade när alla hade gått, du stannade hela dagen efter, du torkade alla de diskade champagneglasen. Du hade ögonen på mig hela kvällen, du kysste mig, du kramade mig, du gav mig min favoritchoklad. Du träffade min mamma för allra första gången, du charmade mina vänner totalt. Och jag vet att du är en skitstövel och allt det där, att du ljög för mig och att du är en fegis, men jag kan inte hjälpa hur du fick mig att känna. Jag kan inte hjälpa hur mycket jag tyckte om dig, hur jag trivdes med dig och hur hela min februarimånad är 2015 års finaste månad tack vare dig. Och jag vet att du hade botat magontet jag hade innan festen igår, du hade försäkrat mig om att ingen förväntade sig en helt perfekt fest, du hade påmint mig om att andas, tagit mig ned på jorden och hållit mig i handen. Du hade en förmåga att se mig som ingen annan har gjort och tills den dagen jag hittar någon annan som kan se mig på samma sätt kommer jag förmodligen alltid att sakna dig ibland. I de där situationerna, i de där stunderna när jag behöver någon som ser mig, då fäller jag en tår för dig. Jag är ensam och jag är stark men jag är min egen största fiende, jag och min perfektionism, och vi behöver någon som ser oss.

Jag hade ont i magen och la mig ned på sängen för att andas ikapp en stund innan gästerna kom, fick för mig att läsa några texter om allt det fina med dig och grät en tår. Det var bara en tår, inte mer, inte mindre. Sedan ställde jag den pantburk som jag insåg att jag hade sparat från dig på balkongen för gästerna att fimpa i under kvällen. Vi fimpade dig, Max, men jag kommer alltid att fälla en glädjens och saknadens tår för dig i de situationer där du fyllde mig med kärlek.

Det är tillåtet att sakna även skitstövlarna i våra liv ibland.