Det är oroligt i världen utanför vardagen, precis som det varit genom historien, ändå är allting förändrat eller verkar annorlunda. Godheten tycks inte ha några gränser, fast samma vanliga ångest råder. Helvete, nu sprang den svarta katten och jag står under en stege.

Jag åker racerbil genom sociala mediers galna demokrati, strör kometglitter, regnbågspärlor och citat omkring mig, agerar terapeut åt osynliga vänner. Jag vill bidra med mitt speciella ljus. Ibland håller jag tacktal till mig själv och applåderar samtidigt.

Tellus cirklar kring solen eller solen går upp hemma, ner i grannens altan och det kan fortsätta. Jag glömmer aldrig när jag fastnade i rosenbusken. Mitt skrik var hjärtskärande. Postbäraren frågade om jag ville bli räddad, men grannen visade sina blommor på Facebook.

_______________