Redan medlem?
Logga in
När mörkret födsJag var så dum. Trodde på allt du sa. Stod ensam i parken. Såg ut som en borttappad själ utan svar. Gick själv hem. La mig ensam i vår stora säng. Du var ledsen över att du glömt bort vår stora dag & när du väl kom hem gjorde du allt det där som gör mig svag. Den dagen då jag fick se ansiktet du älskade fanns jag inte lägre kvar. Då strök jag Stockholms gator som en svart katt om natten utan ett enda svar.
Fri vers
(Modernistisk dikt)
av
VackrareÄnLivet
Läst 432 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2015-09-09 19:08
|
Nästa text
Föregående VackrareÄnLivet |